attfyllaenbubbla

Hej hundpussar och mjuka trampdynor. Jag har saknat er.

 

Kantarelltoast till lunch och finfika med min bästaste vän som var på besök över dagen.

 

Hösten kom till Växjö och på marken är det helt gult. Fint ändå tycker jag.

 

Min fina bjöd på lyxmiddag i stan och sedan hamnade vi på bluesspelning som var så fantastiskt bra.

 

Uteservering med mysbelysning, öl och kärlek som sällskap. Inte helt dumt.

 

Vaknade upp en morgon i mitt flickrum där mussepigglakanen fortfarande används. Utanför fönstret är allt bra mycket grönare och lugnare än vad det är i staden.

 

Gick promenad och fick nostalgikramp när jag gick förbi sibylla (som egentligen inte alls heter så men det förstod vi nog inte då) och samtidigt var det kanelbullens dag.

 

Hälsade på hos pappa och satte en ny höstig blomma.

 

Gick till mamis salong och blev tjusig i håret igen. Hos mamma är alla möbler i teak och det luktar permanentvätska och parfym. Det kan nog vara ett av mina absoluta favoritställen.

 

Grönt mango-te i nyaste koppen och planering. När jag håller på och somnar på politikföreläsningar blir det stjärnor lite överallt.

 

En mysig pub i Malmö med vackra tapeter och tjusiga takkronor.

 

Finaste tekoppen och utmärkt malmösällskap i väntan på taxi efter en kväll i en ateljé där vinet kostade 15:- glaset.

 

Det perfekta ägget och en fantastisk halloumismörgås.

 

Gårdagens resa till Wanås där vi tittade på konst och kvällens middag som kan ha varit det godaste på länge. Teriyakikyckling med grönsakspasta. Nomnomnom.

 

Idag är det fem år sedan. Fem år som har varit både riktigt jobbiga och väldigt bra men saknaden kryper fortfarande fram och kramar lill-hjärtat hårt hårt. På ett sätt känns det så längesen men samtidigt ser jag allt så tydligt som om det var förra veckan. Vilken klänning jag hade på mig (den som ligger längst bak i garderoben och aldrig mer vill bli använd), vilken parfym jag luktade, vad jag lyssnade på i bilen på vägen till dig, vad jag grät till på vägen hem. Maten vi fick som mest smakade sjukhus, smörja läppar, hålla hand, den totala chocken när allt helt plötsligt var över. Stunden av klarhet och förståelse innan allt blev tyst. Livet är mycket tystare nu mest hela tiden. Det är alltid någon som fattas. Försvunnen, saknad, borta. Död.

Nu mår jag bättre. Jag har lärt mig att leva igen, men längtan finns fortfarande kvar.
Jag saknar dig pappa.

Jag har varit hemma hos mamma några dagar och har inte riktigt haft någon tid över till datorn. Men bilderna ovan visar den tvårättersmiddag som jag styrde upp i söndags. Slapp med bok och How I met your mother hela dagen och sedan god mat och film på kvällen = en helt perfekt söndag när man är ledig för att man har skrivit megatenta dagen innan. Inte helt fel.

Till Bruschettan tar man bara en skiva bröd som man penslar med vitlök och olja. Stek den lite på varje sida. Undertiden hackar man tomat och basilika och blandar med salt och peppar. När brödet är klart lägger man på röran och serverar på en gång. Självklart kan man blanda i annat i röran också, som mozzarella kanske, men så blev det inte den här gången.

Receptet jag gör min svamprisotto på är det bästa, lättaste och snabbaste som finns och det hittar man här.

 

 

För bara en liten stund sen kom jag hem efter att ha skrivit tenta i fyra timmar och det är så skönt så skönt att den är gjord. Nu ska jag sova några timmar innan jag ska klä på mig finklänning och ge mig ut i den lilla staden för att se vad den har för tjusiga ställen att erbjuda när man vill dricka vin och äta god mat!