Odeppig höst.


När det vänder mot vinter brukar den sämsta versionen av mig själv komma fram och jag blir osugen på allt. Men i år är det så himla annorlunda. Jag menar, vem kan någonsin vara deppig en längre stund när man har dom två finaste pojkarna som man får krama och pussa på hur mycket man vill? ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0